Det här med Corona asså..Det känns som att allt har satts på paus.
När vi fick lillan kände jag att en del förändrades, med att vänner kanske inte hörde av sig lika ofta. Den känslan att de tänker man har fullt upp ändå. Eller inte kan ses på en helg för man är upptagen med barn. Vi har dock givit varandra möjlighet att få gå ut med vänner, jag och sambon och ha egentid då och då, men när Corona kom sprack ju allt liksom.
Då kändes det som att alla isolerat sig, stängt dörrar, låst in mobilen och gått i ide. Som att det blev ett stort mörkt, svart hål bara. Var försvann umgänget, var försvann de härliga middagarna med skratt och springande barn. Var försvann kramarna, var försvann livet?…
Klart jag förstår isoleringen för det gjorde vi också rätt länge i början. Men det är nu vi borde höra av oss mer till alla vi känner. Se hur de mår, vad som händer. Ensamheten kan vara skrämmande för många just nu. Vet inte hur jag hade mått om jag inte haft min lilla familj.
Nu är det omöjligt för oss att hålla sig instängda, då lillan måste på förskolan, jag måste jobba igen och sambon har skolan som rullar på. Vi tänker mycket på att hålla distans, sprita händerna (och självklart tvätta) och inte hamna i större sammankomster. Jag jobbar mest hemifrån också. Det var ganska nyss vi började träffa familj igen och träffas inomhus, det har vi inte gjort på ett halvår innan. Då har det varit utomhus och på flera meters avstånd. Kändes nästan konstigt i början att inte hålla distans, men nu känns det härligt att se lillan både leka med sin faster och krama sina kusiner. Glädjen kom liksom tillbaka. Tänk att som vårt barn växa upp med att bara mamma och pappa får hålla en. Det känns skrämmande tycker jag när jag tänker på det. Vi hoppas vi kan fortsätta träffa några ur vår familj så som vi har det nu. Vänner håller vi fortfarande distansen med. Hur gör ni?
Corona kommer finnas kvar i våra liv länge nu tror jag. Mutera sig och skapa kaos. Det är sorgligt, men det är vad det är. Vi får bara lära oss leva med det helt enkelt och använda sunt förnuft.
Vill verkligen inte smitta någon och hoppas inte få det heller, då jag är astmatiker och rädd det slår extra hårt mot mina lungor. Haft en ”förskole-förkylning” som jag fått av lillan nu och hostat sönder halsen, haft sömnlösa nätter, så tanken på att få Corona är hemsk 😟
Hoppas ni där ute som läser detta, får hålla er friska och att era nära och kära också är ske. Vi är i detta kaos tillsammans och hoppas vi bekämpar detta så att så få som möjligt drabbas❤️
Trevlig helg på er!🎈
Emmy Nilsdotter 