Det är nu kroppen börjar strejka för fullt. Den vill hinna få vila innan grynet kommer ut. Jag har liksom bara blundat och kört på🙈
Exempel;
Vi hämtade några flyttkartonger hos en tjej som ville bli av med dem på blocket. Hennes min när hon såg magen och sa förskräckt; Men ni ska väl inte flytta nu?😧 Jag som inte fattade vad hon syftade på (glömde magen för någon sekund där😆) sa; Vad tänkte du då på? Hennes lite försiktiga; Ja, jag tänkte på bebisen samtidigt..
Hon måste ha undrat vad jag tänkte som såg helt oförstående ut haha..
Sedan fann jag mig i samtalet och sa väl typ; Jorå, allt på en gång kör vi nu.
Haha huuuur kunde jag inte koppla det med att jag är höggravid? Jag har inte riktigt hängt med på det verkar det som🤪
Jag jobbar fortfarande 100% med, vilket jag inser nu inte kommer funka så länge till. Det jag tidigare hört från läkare och andra börjar sakta kännas i hela mig, som att kroppen skriker med en megafon; VILA!
Börjar inse det finns något efter förlossningen med och den tiden kommer ju vara så mycket tuffare, mer ansträngande och ta sjukt mycket energi..i typ 18 år framåt?😂
Så nu ska jag börja lyssna mer på kroppen, vila oftare och inte försöka hinna med så himla mycket varje dag. Baby steps😉
Emmy Nilsdotter 