Det där att vara utan solen i så många dagar, veckor, månader.
Att inte få sin dagliga dos D-vitamin.
Vissa dagar är tunga på vinterhalvåret här i Sverige och det känns som att man ramlat ned i ett stort svart hål.
Så i morse tittade jag ut genom fönstret. Det snöade!! 🙂
Vilket glädjerus som hann gå genom kroppen. Vet inte om det är för att jag är norrifrån, men snöfall ger mig det D-vitamin jag söker efter. Det lättar upp hela dagen, ger mig ett leende på läpparna, om dagen annars börjat som i dvala och jag tycker det är vackert. Snön lyser upp de annars så mörka dagarna, när den väl ligger kvar.
Eftersom jag bor i en storstad vet jag dock att försenade tunnelbanor, slask och lite smått kaos kommer uppstå som efterföljd. Men det kan jag leva med 🙂
Önskar man kunde springa till Hammarbybacken med snowboarden under armen och bara få göra några åk innan det är dags för arbetsdagen. Fjällen saknas just nu!!
Istället kommer jag ta min promenad mot jobbet nu och nynna lite smått ”jag ser det snöar”, medans jag njuter av flingorna som äntligen faller.
Emmy Nilsdotter 