Det Ă€r nu kroppen börjar strejka för fullt. Den vill hinna fĂ„ vila innan grynet kommer ut. Jag har liksom bara blundat och kört pĂ„đ
Exempel;
Vi hĂ€mtade nĂ„gra flyttkartonger hos en tjej som ville bli av med dem pĂ„ blocket. Hennes min nĂ€r hon sĂ„g magen och sa förskrĂ€ckt; Men ni ska vĂ€l inte flytta nu?đ§ Jag som inte fattade vad hon syftade pĂ„ (glömde magen för nĂ„gon sekund dĂ€rđ) sa; Vad tĂ€nkte du dĂ„ pĂ„? Hennes lite försiktiga; Ja, jag tĂ€nkte pĂ„ bebisen samtidigt..
Hon mÄste ha undrat vad jag tÀnkte som sÄg helt oförstÄende ut haha..
Sedan fann jag mig i samtalet och sa vÀl typ; JorÄ, allt pÄ en gÄng kör vi nu.
Haha huuuur kunde jag inte koppla det med att jag Ă€r höggravid? Jag har inte riktigt hĂ€ngt med pĂ„ det verkar det somđ€Ș
Jag jobbar fortfarande 100% med, vilket jag inser nu inte kommer funka sÄ lÀnge till. Det jag tidigare hört frÄn lÀkare och andra börjar sakta kÀnnas i hela mig, som att kroppen skriker med en megafon; VILA!
Börjar inse det finns nĂ„got efter förlossningen med och den tiden kommer ju vara sĂ„ mycket tuffare, mer anstrĂ€ngande och ta sjukt mycket energi..i typ 18 Ă„r framĂ„t?đ
SĂ„ nu ska jag börja lyssna mer pĂ„ kroppen, vila oftare och inte försöka hinna med sĂ„ himla mycket varje dag. Baby stepsđ
