Den där kluvna känslan man tidigare haft inför att skaffa barn. Men nu känner sig redo och vill ta det onda med det goda, så att säga.
En stark längtan efter att få se lilla grynet skratta för första gången, men ingen längtan alls till trotsåldern..
Att man får höra från så många att det är det bästa i livet och samtidigt det som vänder upp och ner på ens tidigare liv, som aldrig blir detsamma igen.
Så vad väntar nu?😬
Den här serien tyckte jag var spot on:
Vad säger ni?
Emmy Nilsdotter 