Den motvilliga tanken, att man ibland vill spola tillbaka klockan. Att tiden gått fort och man inte hunnit med. Så mycket jag vill göra men så mycket jag också gjort.
Tanken att leva om tonåren idag, nej det skulle jag aldrig. Inte heller alla år som showartist vill jag ha ogjort.
Mer tanken att jag önskar jag och min sambo mötts när vi var 10 yngre, att vi hade haft så många fler år ihop. Men tänk om vi aldrig då mötts istället, för tiden aldrig hade varit rätt. Det hade jag aldrig velat tänka tanken över, då han är ett av det bästa i livet som hänt mig.
Jag hade också velat vara snällare mot min kropp, vårdat den mer, men det känns som man tror att man är odödlig som ung.
Det jag måste göra är att sluta haka upp mig på att jag blir stressad av tanken att jag snart närmar mig fyrtio och istället se på att jag har så många år kvar att hinna leva, njuta och få ut det bästa av livet!
—- * —-
Those thoughts about turning back time.
Sometimes it feels like time is running away from me, or hunting me.
So much I wanna do and so many things I’ve already done.
I would never wanna be a teenager again, and I wouldn’t be me without those years working as a show artist.
I’m thinking about what if me and my love met 10 years ago, what if we had more time together as our younger versions. But maybe we wouldn’t have met then. Maybe time never would have been right for us then.
I wish I would have been kinder to my body, and cherished it better. Feels like you think you are unbreakable, immortal when you’re younger.
I have to stop stress about soon turning 40 (in a few years) and instead focus on all the years I have left learning, living, loving and enjoying the best in life!
Emmy Nilsdotter 